Verksamheten Vidga Samtalet

Enligt dagens allmänt etablerade synssätt ska vi människor utveckla oss, bli någonting. Vi tar det som självklart men det är inte självklart (=klart i sig själv) och det är omöjligt att utveckla en identitet (=det som är en och densamme). Det är ren skär inbillning (en illusion) att vi kan göra det. Vi tar det som självklart eftersom vi har i tidig ålder, i samband med språkinlärningen och på grund av otillfredsställande (=obefintliga) svar angående verkligehetens identitet, uppmuntrats och tvingats in i utvecklandet av en identetet.

Dagens syn på identitet grundar sig på det ytliga intrycket och att vi jämför ett intryck med ett annat, t.ex vi jämför personen på ett kort och med det aktuella synintrycket av en person och säger att det identiskt. På samma sätt jämför vi former och minnesbilder. Vi förstår skillnaden när någon t.ex säger “att de ska ha samma sak”, och rättar det med “likadan sak”.
Att utveckla betyder att förändra, alltså det är inte en och densamme. Det som är en och desamma, är det inte längre om det förändras!

Vad är det vi ska bli? Varför fortsätter vi utan att ifrågasätta något så uppenbart korkat beteende som människan håller på med idag. Det är inte konstigt att det finns något som vi kallar för identitets-kris. Den skapade identiteten är identitetslös, grundlös, skenet finns endast så länge någon uttycker det och är endast en minnesbild! Identiteskris betyder att vi saknar en naturlig bestående identitetsupplevelse som i grunden finns och utgöra grund för vårt tänkande.

Skapandet av identitet kommer endast ifrån att vi har förlorat den naturliga identitetsupplevelsen, att vara en del av helheten med den grundläggande egenskapen medvetenhet.

Frågan om identitet är en två-delad fråga, dels avser den helhetens identitet och dels delens (vår egen) identitet. Vad är det hela som vi ingår i?

Endast det som är oförändrat bestående existerande är identiskt, kännbart och igenkännbart så som samma sak. Gemenskap grundar sig på att vi känner igen varandra så som samma sak!

För att komma ur dagens totala identitetskris, som grundar sig på att vi varken talar om och utgår ifrån helhetens identitet kräver att vi måste dels ifrågasätta dagens etablerade bild och dels väcka de filosofiska, grundfrågorna på nytt och prova antagandet att: Vi ingår i en helhet, som existerar, är, så som existerande delar och där helheten är ett om sig självt medvetet väsen, som sätter sig själv i rörelse för att ge sig till känna för sina delar, för att bli förstådd, och ge delarna möjligheten att förstå hela situationen.

Tittade en stund på SVTs program “Finns Blått?” som handlade om döden.

Till och med de som kallar sig filosofer svamlar i ämnet och är inte seriösa. Gör man ett program med inriktning på ett ämne så ska man gå in i frågan ordentligt, grundligt och ifrågasatta så att man inte baserar sig på auktoriteter, ideologier, trossystem som förblindar omdömet. Programmet speglade endast den förvirring vi människor befinner oss i.

Frågan om döden är en fråga om liv. Har man ett klart omdöme om vad liv är så har man även klart för sig om vad döden innebär. Alla som lever kan ha fullt klart för sig om vad liv innebär men det kräver att man utgår ifrån den levande verkligheten, den naturbaserade medvetenheten som vi alla har men tyvärr inte räknar med idag. Är man seriöst intresserad av livet är så måste man ifrågasätta allt som har sagts om livet och själv se, utgå ifrån det ursprungliga, oförstörda och vara ett ljus i sig själv som inte behöver belysas av något utifrån.

Frågan om döden är en fråga om identitet eftersom det är något som ska dö. Identitetsfråga är en två-delad fråga som omfattar hela verklighetens identitet såväl som delens, den egna identiteten.
Vi människor är idag helt vilsna när det gäller identitetsfrågan och befinner oss i en så kallad JAG-identitet. Ser ni det? Det är av största vikt att se, genom ren uppmärksamhet situationen vi befinner oss i, utan att skapa idén att förändra och då förlora uppmärksamheten och intresserar oss för idén som ska lösa situationen. Först när vi är uppmärksamma på det faktiska, närvarande kan vi vara aktiva och lösa de aktuella, faktiska problemen som vi har, utan att fly in i idéer, koncept, ideoliger.

Vi måste dö för att börja leva - betyder att den egenskapade JAG-identiteten måste dö så att den, av oss själva förtryckta, naturliga identiteten kan vara naturligt aktiv och agera utifrån den grundläggande medvetenheten i tillvaron. Först då genomgår dagens människans omdöme en grundläggande förändring och ett för dagens förvirrade människa helt nytt omdöme kommer in i världen och på så vis förändras världen till något helt annat mot vad det är idag.

Är det inte så att alla sätt, metoder, som vi har provat för att förändra världen till något bra misslyckas?
Beror det inte på att vi vidmakthåller samma grund som tidigare och eftersom grunden är fel, så kommer vi trots alla ansträngningar misslyckas.

Är det inte av yttersta vikt att vi genomgår en grundläggande förändring så att vi kan kommar ur dagens kaotiska tillstånd?

En förutsättning för att förstå verkligheten är att vi utgår ifrån den när vi tänker, först då kan vi koppla ordet till den aktuella, närvarande erfarenheten av verkligheten.

Med ett verklighetsanknutet tänkande kan vi förstå alla förhållandena i verkligheten. Att förstå är en förutsättning för att bli förstådd.

Ett tydligt tecken på att vi har ett verklighetsfrånkopplat tänkande är att ordet verklighet saknar en egentlig betydelse och har fyllts med godtycklig betydelse.

Utgår vi inte ifrån den allmänglitiga, gemensamma verkligheten så kommer vi att utgå ifrån det minnesbaserade, det språkbaserade och kalla det för verkligheten. Minnet är inte verkligheten, verkligheten är aktuell och permanent närvarande och kan inte placeras i våra minnen.

Idag råder det en allmän brist på förståelse av verkligheten, ett tillstånd som hela mänskligheten befinner sig i.

Vi måste inse att mänskligheten befinner sig i kris, inte bara verbalt utan verkligen se det. Utan den insikten så kommer vi att fortsätta som vanligt.

Så finns det för oss männsikor något alternativt tillstånd till det vi idag befinner oss i?

Har ni ställt er den frågan?

Har ni avfärdat frågan och fortsatt som vanligt eller har ni gått in i frågan, allvarligt, seriöst?

Måste vi gå på och leva på det monstruösa sätt som vi lever idag?

Det finns alternativ till det tillståndet som vi befinner oss i, ett alternativ som är åtkomligt för alla. Att ta tag i frågeställningen kräver att man är seriös. Det går inte att leka med det ett tag och sedan lämna det. Livet är seriöst och det innefattar alla förhållanden däri.